Min ipod har sagt tack och god natt. Det blåser storm ute på gärdena!
Idag jobbade jag i Fj-100, tanken var att jag skulle sluta kl 15 och jag hade planerat in en längre runda hem, ca 24km. Redan på morgonen blev jag erbjuden att stanna till 17, och eftersom jag samlar på mig så många vikarieminuter jag bara kan tackade jag snabbt ja!
De 24 km byttes ut mot 10.5km och glad är jag för det. Redan när jag lämnade Fj-100 kunde jag känna vinden i ryggen, som att någon föste mig framåt. När jag lämnade Skensta påbörjade jag etappen "mot- och sidvind" med stort M och stort S. Grand finale kom sedan på Dunderbovägen, ni som en gång har upplevt den vet nog vad jag pratar om. Där kan det blåsa storm, och det gjorde det.
Min ipod då. Det började redan i lördags då jag tänkte lyssa på podcast medan jag skulle hämta in ved. Rösterna lät knasiga, och jag var inte sugen på att lyssna på musik, så den fick stanna hemma. Idag när jag slog på den innan jag påbörjade löpningen visade batteriet en smal strimma rött som knappt kunde skådas med ögat, trots att den laddat under natten och visade fullt batteri imorse.
När jag sedan slog på musiken fick jag lyssna mig igenom en mycket intressant och unik version av Kings of Leons Because of the times som troligen ingen annan hört och jag troligen inte kommer att få höra igen. Det instrumentala var det inget fel på, men själva texten lät ungefär som att man snabbspolade ett gammal kassettband, med andra ord, texten kunde inte utläsas. Batteriet höll konstigt nog hela vägen hem, men jag tror bestämt att min kära kompanjon har gjort sitt för den här gången.
Ipoden inhandlades 2006, dagarna innan jag och Johanna skulle lämna Boston, kommer du ihåg det Johanna? Den har fått vara med om mycket, många kalla och långa nätter mitt ute på Atlanten, blöta löprundor, både i -20 och +35 samt en hel del slit och släng i ryggsäckar och väskor. Så en livslängd på sex år är kanske inte så illa ändå. Jag minns när jag och Johanna stod där i Chestnut Hills Apple store och skulle bestämma oss, de hade just kommit ut i färg, och nu fanns även en ny version av nano med hela 2gb. 2GB, skulle man verkligen kunna behöva ha så mycket på en ipod, jag kände att varför inte och slog till. Men vilken färg skulle jag välja, grön kanske men i sista sekunden fegade jag ur och valde en silver. Det har hänt en hel del sen dess! :)
Jag kan säga att jag var mycket tacksam att det fanns varmvatten kvar i duschen när jag kom hem.
