Min ipod har sagt tack och god natt. Det blåser storm ute på gärdena!
Idag jobbade jag i Fj-100, tanken var att jag skulle sluta kl 15 och jag hade planerat in en längre runda hem, ca 24km. Redan på morgonen blev jag erbjuden att stanna till 17, och eftersom jag samlar på mig så många vikarieminuter jag bara kan tackade jag snabbt ja!
De 24 km byttes ut mot 10.5km och glad är jag för det. Redan när jag lämnade Fj-100 kunde jag känna vinden i ryggen, som att någon föste mig framåt. När jag lämnade Skensta påbörjade jag etappen "mot- och sidvind" med stort M och stort S. Grand finale kom sedan på Dunderbovägen, ni som en gång har upplevt den vet nog vad jag pratar om. Där kan det blåsa storm, och det gjorde det.
Min ipod då. Det började redan i lördags då jag tänkte lyssa på podcast medan jag skulle hämta in ved. Rösterna lät knasiga, och jag var inte sugen på att lyssna på musik, så den fick stanna hemma. Idag när jag slog på den innan jag påbörjade löpningen visade batteriet en smal strimma rött som knappt kunde skådas med ögat, trots att den laddat under natten och visade fullt batteri imorse.
När jag sedan slog på musiken fick jag lyssna mig igenom en mycket intressant och unik version av Kings of Leons Because of the times som troligen ingen annan hört och jag troligen inte kommer att få höra igen. Det instrumentala var det inget fel på, men själva texten lät ungefär som att man snabbspolade ett gammal kassettband, med andra ord, texten kunde inte utläsas. Batteriet höll konstigt nog hela vägen hem, men jag tror bestämt att min kära kompanjon har gjort sitt för den här gången.
Ipoden inhandlades 2006, dagarna innan jag och Johanna skulle lämna Boston, kommer du ihåg det Johanna? Den har fått vara med om mycket, många kalla och långa nätter mitt ute på Atlanten, blöta löprundor, både i -20 och +35 samt en hel del slit och släng i ryggsäckar och väskor. Så en livslängd på sex år är kanske inte så illa ändå. Jag minns när jag och Johanna stod där i Chestnut Hills Apple store och skulle bestämma oss, de hade just kommit ut i färg, och nu fanns även en ny version av nano med hela 2gb. 2GB, skulle man verkligen kunna behöva ha så mycket på en ipod, jag kände att varför inte och slog till. Men vilken färg skulle jag välja, grön kanske men i sista sekunden fegade jag ur och valde en silver. Det har hänt en hel del sen dess! :)
Jag kan säga att jag var mycket tacksam att det fanns varmvatten kvar i duschen när jag kom hem.
Har man otur kan det ju nästan ta 25 min att springa dunderbo vägen om det böåser riktigt kraftigt! Kommer ihåg en gång när jag skulle cykla hem men kunde inte för det blåste för mycket :p
ReplyDeleteOhh, vilken nostalgi! Kommer ihåg hur vi, på vägen dit, funderade på om vi ville ha en svart eller vit, och när vi väl hade bestämt oss så visade det sig att de inte ens fanns i svart och vitt längre! Min turkosa trotjänare är fortfarande med mig, men den kanske inte har fått uppleva lika mycket strapatser, inga atlantsegling för den.. Den har dock inte fått uppdaterad musik sedan typ 2009, kanske vore på tiden.
ReplyDeleteMen min ipod hälsar RIP!
Johanna: Visst är det nostalgi, och vilken överraskning att de nya hade kommit ut dagen innan vi skulle shoppa! Kanske kan dras med min ett tag till med intressanta tolkningar av låtarna, eller så ser jag till att köpa en ny vän nästa gång jag kommer till staterna, bra skit det där! Har hört att det hänt en del på ipod-fronten sen dess! ;)
ReplyDeleteErik: idag var en sån dag, hade jag varit på cykel hade jag nog tjänat på att gå med den, stormvarning!